dubbelsidor & inkapabla känslor
Allting är så jävla fucked up. Vet inte vart jag ska börja men allting känns dubbelsidigt, vridet och upponer. Jag bygger på en människa som inte är jag, kväver den som finns där under. Jag andas men inte med mina egna lungor, blodet pumpar men det är inte mina ådror. Jag lever ett liv som inte är mitt. Låtsas och ljuger tills själen skriker av ensamhet. Gör mig själv så ensam att inte ens jag får se mitt egna jag. Jag vill slå, banka, gråta, skrika. Jag vill känna. Men det gör jag inte. Skalet jag bygger är precis som en robot, det kan bli precis lika funktionellt som en riktig människa men den människan utanpå kommer aldrig kunna känna. Letar djupt inne bland tankedjävlar och flashbackdemoner men hittar bara ännu mer fysisk smärta. Klumpen i halsen som inte går att svälja eller gråta ut, bara finns där. Hur det hugger någonstans i mellangärdet när tillbakablickarna sköljer över mig. Jag har ingen kontroll, jag är vilse i mig själv, i livet, överallt. Jag kan inte, orkar inte, bryr mig inte. Men det som kanske är värst just nu är att jag vill inte. Vill inte kämpa, vara stark, peppa mig själv, tugga på, fortsätta gå i skorna som redan är alldeles för utslitna. Vad jag vill är släppa taget, gå emot, göra revolt, skita i allt, sätta på mig ett par nya skor med stålsätta och bara sparka på alla.
bmth-dag
Idag var en riktig BMTH-dag. Har lyssnat på dom hela dagen och bara surat typ. Nej, men med en extra jobbig vecka psykiskt blir också söndagsångesten extra jobbig och tro mig, den är nog som den är. Har så mycket bra framför mig men just nu känns allting bara skit. Antingen vill jag bara gråta tills ögonen torkar ihop som två små russin eller slå en vägg så knogarna spräcks.
speaker
Idag har jag varit i Edsåsdalen och jobbat på skicrosstävling. Det var så mycket som var fint > vädret, människorna, engagemanget. Själv var jag speaker alltså prata i högtalaren vem som åker osv osv. Det var förvånansvärt kul, aldrig gjort det förut, men det är lätt värt att göra igen. Fick massa positiva kommentarer och kände mig faktiskt lite duktig.
Just nu är det mesta som händer såhär på utsidan bra. Jag träffar massvis av underbara människor, gör massa kul, driver igenom saker som jag länge sagt att jag ska göra. Men på insidan är det kaos. Det är som att allt det där roliga som händer inte kommer innanför mitt skinn för det är samma tomma ensamma känsla som fortsätter eka i min kropp. En hopplöshet är påväg sakta men säkert och jag är väldigt osäker på hur jag ska kunna hantera det den här gången. Och jag är rädd, jag är rädd att det inte kommer gå.
ett steg närmare, eller?
Nu har jag varit där. Där allting började, eller slutade, beroende på hur man ser på det. Inte precis där, men nära. Jag var inte där det hände, där jag förstörde allt, och jag träffade inte människorna jag utsatte, men jag närmade mig. Små steg som att bara åka förbi. Det var nog det mest ångestfyllda jag gjorde i helgen, att åka förbi och känna hur normalt allting kunde vara om jag inte hade sabbat det, brutit mitt löfte. Se den väg jag kunde cykla på, påväg till skolan som alla andra. Om jag bara hade väntat, orkat, tagit mig samman. Bara gömt det lite till och kanske så hade jag klarat det. Jag känner så mycket men hittar inte de rätta orden. Till mest del är det frustration som bubblar inom mig. Så länge har jag gruvat mig, letat utvägar för att slippa, glömma och låtsas som om inget hänt men nu har jag gjort det, åkt dit och tagit ett steg närmare något jag inte än kan definera. Förlåtelse kanske? Jag vet inte. Men nu när jag väl gjort, överkommit så mycket rädsla och ångest så är det nästan som om jag aldrig varit där. Frustrationen ligger i att jag blir mer och mer inkapabel att känna mig nöjd. Inte en gnutta stolthet i hela min kropp. Bara förvirrande och ångestfyllda minnen som letar sig fram och vill återupplevas. Det gör ont, jag orkar inte, inte nu, kanske aldrig. Jag erkänner att för första gången på länge kände jag ett litet hopp, en svag förväntning att detta skulle göra mig starkare. Att efter storm kommer solsken och om jag bara tog mig igenom detta regnmoln så skulle jag också få se en regnbåge men allt jag har nu är blöta kläder och kalla känslor.
she looks so perfect
Senaste veckan har den här singeln varit i princip det enda som hållt mig uppe. En evig i längtan men nu är den här! Världens finaste, helt såld, så sjukt jävla bra. ♥
i väntan på allt det onda
Jag är frustrerad. Ilskan har gått över och jag vet exakt vart jag är påväg. Jag kommer hamna där nere igen, bland alla de känslor som borde vara förbjudna. Det här är skit jobbigt. Jag vet hur lågt jag kan sjunka, hur ont det gör och hur svårt det är att komma upp igen men jag har ingen aning vart jag hamnar den här gången. Ingen kan hjälpa heller, inte ens jag själv. Det finns inget någon kan göra för att förhindra mitt fall, hur högt jag än ropar så finns det ingen hjälp att få eller åtminstone ingen som hjälper. Så fram med doftljus, myskläder och choklad i väntan på den bomb av självhat i alla dess former som ännu en gång kommer bryta ner mig tills det bara är ett tomt skal kvar.
inte idag
Jag tänker vara stark, ta mig igenom det här. Men inte idag.
friluftsgudstjänst
Hejsvejs
Idag har jag åkt skoter upp till Skidstugan där det var gudstjänst. Det var underbart! Fint väder, snabb skoter, sköna kläder, gott fika, goa människor. Ikväll blir det bio med gudmor, Jack Ryan någonting tror jag. Haha, har ingen koll men det är mysigt med bio så :)
Och så måste jag bara göra en shoutout till de fantastiska människor som snapar, smsar, kommenterar, ringer eller på något annat sätt hör av sig. T A C K ! Tack för att ni varje dag lägger ner några minuter på just mig. Det kanske inte verkar som mycket, men det betyder världen att ni kommer ihåg att jag finns.
skummaste dagen
Summering av denna dag hittills:
- Började dagen med en ångestattack
- Lyssnade på joddling tillsammans med min lärare
- Fick jordens största craving efter äpplen
- Tog en powernap i idrottsboken
- Gäspade 18 gånger (fick alltså ingenting gjort)
- Tog en till powernap på toagolvet
- Skrattade åt allt, mest mig själv
- Skickade in min gymnasieansökan
Med andra ord, den här dagen harvarit så jävla skum?!?!?! Men nu sitter jag i varje fall i Arvids fetfotölj, har typ snott den, äter mitt efterlängtade äpple och ska titta på Sherlock.
jag har rätt att vara som jag vill
Som jag skrev måndags så har jag varit väldigt arg dom senaste dagarna och är fortfarande. Men såhär är det, jag tänker inte be om ursäkt. Den här ilskan ger mig så mycket kraft och energi vilket är en otroligt skön omväxling. Jag har varit ledsen och nedstämd så länge att jag ärligt talat hade glömt hur det är att känna något annat, att faktiskt inte klandra sig själv hela tiden, att kunna stå på sig och vara ärlig. Jag får också finnas, synas, argumentera, kritisera, tycka olika, tycka lika, jag får göra vad jag vill! Det var så sjukt länge sen jag kunde verkligen stå för min åsikt, lägga korten på borden och säga att såhär tycker jag och vad ni tycker spelar ingen roll, och nu när det går utan bieffekter som tre dagars ångest över "varför sa jag så?" så tänker jag banne mig ta vara på det. Det här kan ju vara sjukt jobbigt för dom i min omgivning men jag tänker fan vara så egoistisk och vara arg ändå, jag behöver energin, kraften och självständigheten. Ni får helt enkelt stå ut med en bitchigare Klara ett tag nu!
bara ge er
Är så fruktansvärt arg, och för en gångs skull inte på mig själv. Det är antingen skratta eller gråta för denna fucked up värld och alla patetiska människor i den. Jag förstår att jag är ensam. Men jag är också desperat och det är därför jag glömmer att alla händer är inte där för att hjälp mig, utan sig själva. Alla vill vara den perfekta vännen som lyssnar, förstår och alltid finns där. Det handlar om att stärka sig själv på någon annans svaghet. Jag hatar det, kanske mer än något annat.
Me, me, me against them
Me against enemies, me against friends
Somehow they both seem to become one
A sea full of sharks and they all smell blood
panikstädning
Gömmer mig för tillfället på mitt rum. Eftersom Arvid konfirmerar sig i helgen så kommer hela tjocka släkten vilket betyder att mamma har blivit mer eller mindre galen. Det ska städas, bakas och allt som inte är som i de överlyckliga reklamfamiljerna på teve är oacceptabelt.
För övrigt skriver jag nu på min iPad som jag fick av skolan. Schyssta snubbar de där. Så förstår ni mitt dilemma? Jag vill bara sitta lite ostört och peta på denna skärm och inte skrubba toan, dammsuga lister eller baka 14 pizzor.
rewatch
Hejhej
Idag tänker jag titta om på American Horror Story: Asylum för alltså Kit Walker ♥♥♥ Tänkte också pyssla lite på mitt rum, städa lite och ikväll blir det nog bio med pappa. Egentligen känner jag inte för att göra någonting men måste få tiden att gå och dagen att passera.
01:32
ful
Känner inte för att gå till skolan imorgon. Jag känner mig bara för ful för att visa mig bland folk. Inte misslyckad, dum i huvudet eller a waste of space bara så otroligt äcklande ful. Nu ska jag gå och duscha och hoppas på att fulheten rinner av mig ner i avloppet. (fat chance, jag vet.) Man kan också hoppas på att det kommer en fulalf, alltså en alf besatt av fulhet, och snor all min fulhet när jag sover. (lika troligt) Men om jag mot förmodan skulle vakna upp imorgon och känna mig lika ful som nu så tror jag seriöst jag går till skolan med papperspåse på huvudet. Med ögonhål såklart, annars kan man ju gå in i någon.
skola
Imorgon börjar jag skolan. Det är sjukt mycket som pågår inuti mig av blotta tanken men jag hittar inga ord. Jag känner mycket, kanske för mycket, och kan inte placera en enda känsla. Men konstig nog så finner jag ingen nervositet, panik eller ångest inom mig.
Ärligt talat, så var det skit jobbigt när skolan började den här veckan och överallt fanns statusar och bilder i "döda mig, skolan börjar imorgon"-stuket. Och här satt jag hemma i soffan, som på fullt allvar har format en grop efter min rumpa, och tänkte att ja, men för mig är det ju lugnt, jag är ju för misslyckad för att gå i skolan :) Låter förmodligen otroligt töntigt för dom flesta, men de som har varit deprimerade eller på annat sätt hindrade att gå i skolan som vanligt förstår nog vad jag menar.
Men imorgon börjar jag också. Imorgon ska jag, precis som alla andra, gå i skolan.
mellandagsshopping
Idag har jag varit i stan och spanat in mellandagsrean. Uppgift nummer ett var att styla upp min käre broder eftersom han har växt galet mycket, och jag tycker vi lyckades ganska bra med 14 nya tröjor och fem par byxor. Hittade själv ett par blåa manchesterbyxor och äntligen en jeansskjorta i bra modell och bra pris. Monki levererar!
Dock var det ganska överambiöst att köra hel dag på stan första dagen efter åtta veckor på kryckor. Hade en krycka att stödja mig på men smärtan kom ikapp ändå. Det värker seriöst i varenda muskel :) YOLOOOO
jul
Jag vill att julen ska vara magisk, precis som i Disney filmerna och reklamen på tv. Jag vill öppna paketen och känna mig innerligt tacksam över mina fina vänner och familjemedlemmar som lägger ner sin tid på att hitta något till just mig. Jag vill äta julbord, prata, skratta och bara känna hur otroligt härligt det är att bara få vara, hur bra vi faktiskt har det. Och fast jag mår som jag mår, fast det just nu är väldigt mörkt, så vill jag kunna känna den där lilla gnistan av ljus och hopp och tänka att kanske, så är det okej, kanske, kommer det ordna sig.
Men det gör jag inte och det gör hjärtskärnade ont.
stressad.se
Hejsan svejsan, världens mest stressade Klara här :)))
Har cirka fem presenter jag inte ens börjat på än och för er som inte vet är det ju liksom julafton imorgon. Inte gör jag det bästa av situationen heller, har kommit till det där stadiet när man har så mycket att göra att det slutar med att man inte gör någonting. Så nu sitter jag och bloggar samt tittar på The Vampire Diaries istället, himla bra serie det där.
Bjuder på mitt stressade julfejs.
mumintrollet själv ↑
bra dag
Idag har jag varit hos sjuktgymnasten och tränat, tittat på The Vampire Diaries, gjort klart och slagit in julklappar och tagit en snabb dusch. Och ikväll blir det filmkväll med Alva och Malin. Idag mina vänner, är en bra dag.