everybody got a dark side


you don't know how lovely you are

Gjorde en cover på Coldplay's The Scientist. Jag varnar er innan, den innehåller ungefär artontusen misstag samt otroligt dåliga pianoskills, men vill ni lyssna så är den här.
  

höstmarknad

 
Hejsan svejsan. Idag har jag träffat min kära vän Frida och gått på Åre Höstmarknad. Blev många (o)nödiga inköp. Kameran fick följa med men det blev knappt några bilder. Det är en sån dag idag. En dag utan ork. Men förutom det mår jag relativt bra.

copperhill

Bloggar just nu från mobilen, vet inte ens om det funkat. Jag är på Copperhill för tillfället, min familj bor här över natten. Vi har käkat finmiddag, badat och för-firat mamma som fyller år imorgon. Bästa presenten enligt mig är ju lätt hotellfrukosten.

Men fast jag är på Åres kanske lyxigaste hotell, maten var hur god som helst och utsikten är sådär otroligt klyschigt vacker så gör det ingen som helst skillnad. Jag mår fortfarande skit och tankarna fortsätter äta inuti skallen. Och det är nog det som tar mest, att hur dåligt jag än mår, vad som än händer med mig, så kommer världen gå vidare och jorden kommer fortfarande snurra. Det är så många typiska tonårstankar på liv och död och vem är jag? Men jag har på något vis fastnat och glidit djupare ner som i en nedåtgående spiral. Det är där jag är nu. Jag är fast.

Feel the fear and sad decree, keeps my fragile heart at beat.

Nu börjar jag om och kör igen. Jag menar inte bara med bloggen utan med allt. Nu tar jag tag i det här, skriver hur det känns och accepterar att det finns. Det har varit såhär länge nu och det går inte att låtsas som om allting är okej, för det är det inte. Så nu är jag ärlig, säger som det är även om det gör så fruktansvärt ont. Det finns ingen anledning att låtsas längre.