Hejhej

Idag tänker jag titta om på American Horror Story: Asylum för alltså Kit Walker ♥♥♥ Tänkte också pyssla lite på mitt rum, städa lite och ikväll blir det nog bio med pappa. Egentligen känner jag inte för att göra någonting men måste få tiden att gå och dagen att passera.

 

Tog mig friheten och klickade hem tre skal till min lilla samsung igår kväll. Vad tycker ni? (spelar egentligen ingen roll, har redan beställt dom och jag tycker dom är asfina men frågar för trevlighetens skull)

 

Nu är det gjort! Känns helt overkligt. Har väntat på det här så länge och nu är det äntligen gjort. Alla som läser nu kanske inte vet vad som har "hänt" eller rättare sagt varför jag var tvungen och operera så tänkte ta det i samma veva som jag berättar lite om min sjukhusvistelse.

Jag upptäckte för ungefär ett år sen att jag har dysplasi och artros i båda höftlederna. Jag har haft ont i hela mitt liv men har lärt mig att hålla ihop och kämpa på ändå. Lite benont dör väl ingen av. Dessutom så visste jag inget annat. Jag trodde att alla barn fick störtont i benen efter en dag på stan eller några åk i skidbacken. Det var inte förrän efter mitt första besök på Sweden Rock Festival som jag började undra om det verkligen skulle vara så. Först trodde jag att höfterna bara var utslitna efter den intensiva helgen men det gick aldrig över. Sen des har jag fått ondare och ondare och förra hösten fick jag till slut röntgen tid. Bilderna visade att jag har dysplasi, som man kan säga är att höfterna är senutveklade, bäckenet är liksom för kort och täcker inte höftkulan som den ska. Med dysplasin fick jag även artros som är en slags slitning på höftleden. Nu har gått med den kunskapen i ungefär ett år och nu även fått ena höften fixad. Det är "bara" en förebyggande operation så trots att jag gått igenom allt sågande och spikande som kommer jag troligtvis få byta ut höftkulan till protes men efter båda operationerna är gjorda så blir det kanske vid 50 års ålder istället för trettio, plus att nu slippper jag förhoppningsvis ha ont ett tag framöver.

I tisdags förra veckan åkte jag ner till huvudstaden med nattåg tillsammans med min kära moder. Vi snurra runt på Hötorget några timmar, småshoppade lite och fikade, innan vi åkte ut till Karolinska i Solna. Sen fick vi vänta, vänta och vänta lite till. Sådär som det brukar vara på sjukhus. Men dagen efter fick jag rulla in till operationssalen och få min högra höft justerad. Efter det hände det massor. Jag fyllde min tv-kvot för resten av livet, fick billigt morfinpreparat → behöll ingenting i två dygn, rageade på all och alla, grät en skvätt, fick åka ambulansflyg till Östersund, hamnade på barnavdelning och spenderade bland annat några trevliga timmar i lekterapin. Men nu är jag hemma! Och det känns förjävla bra alltså.

 

Nu har jag inte skrivit på ett tag, ifall ni inte märkte. Har faktiskt haft fullt upp och haft lite *dundunduuun* roligt. I tisdags så for jag till Järpen på kvällen och var med på Credo efter åttahundrasjuttiosju evigheter. Det var så mysigt, även om jag var sjukt nervös innan, så fick kvällen ett jättebra slut. Åkte hem, var sjukt stolt över mig själv att jag äntligen vågat åka dit och återförenats med härliga vänner.

Sen igår kväll var jag ledare åt mina små scouts, dom är ju bara för söta! Snackade zombies och fick träffa en liten simmkompis som jag hade när jag sommarjobbade på simmskolan. Kom också fram till att renar är enhörningar. En häst med horn är en enhörning. Tänk vad man lär sig av små barn.

Idag har jag och mamma gått konststigen uppe i Edsåsdalen och kollat på alla finurliga konstverk. Det var jätte fint väder och det var skönt att komma ut. Fast det är skönare att vara hemma igen. Det är nog mest därför jag går ut om dagarna, för det är så himla skönt att komma hem igen.

 

 

Hejsan svejsan. Idag har jag träffat min kära vän Frida och gått på Åre Höstmarknad. Blev många (o)nödiga inköp. Kameran fick följa med men det blev knappt några bilder. Det är en sån dag idag. En dag utan ork. Men förutom det mår jag relativt bra.