skummaste dagen
Summering av denna dag hittills:
- Började dagen med en ångestattack
- Lyssnade på joddling tillsammans med min lärare
- Fick jordens största craving efter äpplen
- Tog en powernap i idrottsboken
- Gäspade 18 gånger (fick alltså ingenting gjort)
- Tog en till powernap på toagolvet
- Skrattade åt allt, mest mig själv
- Skickade in min gymnasieansökan
Med andra ord, den här dagen harvarit så jävla skum?!?!?! Men nu sitter jag i varje fall i Arvids fetfotölj, har typ snott den, äter mitt efterlängtade äpple och ska titta på Sherlock.
jag har rätt att vara som jag vill
Som jag skrev måndags så har jag varit väldigt arg dom senaste dagarna och är fortfarande. Men såhär är det, jag tänker inte be om ursäkt. Den här ilskan ger mig så mycket kraft och energi vilket är en otroligt skön omväxling. Jag har varit ledsen och nedstämd så länge att jag ärligt talat hade glömt hur det är att känna något annat, att faktiskt inte klandra sig själv hela tiden, att kunna stå på sig och vara ärlig. Jag får också finnas, synas, argumentera, kritisera, tycka olika, tycka lika, jag får göra vad jag vill! Det var så sjukt länge sen jag kunde verkligen stå för min åsikt, lägga korten på borden och säga att såhär tycker jag och vad ni tycker spelar ingen roll, och nu när det går utan bieffekter som tre dagars ångest över "varför sa jag så?" så tänker jag banne mig ta vara på det. Det här kan ju vara sjukt jobbigt för dom i min omgivning men jag tänker fan vara så egoistisk och vara arg ändå, jag behöver energin, kraften och självständigheten. Ni får helt enkelt stå ut med en bitchigare Klara ett tag nu!
bara ge er
Är så fruktansvärt arg, och för en gångs skull inte på mig själv. Det är antingen skratta eller gråta för denna fucked up värld och alla patetiska människor i den. Jag förstår att jag är ensam. Men jag är också desperat och det är därför jag glömmer att alla händer är inte där för att hjälp mig, utan sig själva. Alla vill vara den perfekta vännen som lyssnar, förstår och alltid finns där. Det handlar om att stärka sig själv på någon annans svaghet. Jag hatar det, kanske mer än något annat.
Me, me, me against them
Me against enemies, me against friends
Somehow they both seem to become one
A sea full of sharks and they all smell blood
konfirmation
panikstädning
Gömmer mig för tillfället på mitt rum. Eftersom Arvid konfirmerar sig i helgen så kommer hela tjocka släkten vilket betyder att mamma har blivit mer eller mindre galen. Det ska städas, bakas och allt som inte är som i de överlyckliga reklamfamiljerna på teve är oacceptabelt.
För övrigt skriver jag nu på min iPad som jag fick av skolan. Schyssta snubbar de där. Så förstår ni mitt dilemma? Jag vill bara sitta lite ostört och peta på denna skärm och inte skrubba toan, dammsuga lister eller baka 14 pizzor.
rewatch
Hejhej
Idag tänker jag titta om på American Horror Story: Asylum för alltså Kit Walker ♥♥♥ Tänkte också pyssla lite på mitt rum, städa lite och ikväll blir det nog bio med pappa. Egentligen känner jag inte för att göra någonting men måste få tiden att gå och dagen att passera.
01:32
ful
Känner inte för att gå till skolan imorgon. Jag känner mig bara för ful för att visa mig bland folk. Inte misslyckad, dum i huvudet eller a waste of space bara så otroligt äcklande ful. Nu ska jag gå och duscha och hoppas på att fulheten rinner av mig ner i avloppet. (fat chance, jag vet.) Man kan också hoppas på att det kommer en fulalf, alltså en alf besatt av fulhet, och snor all min fulhet när jag sover. (lika troligt) Men om jag mot förmodan skulle vakna upp imorgon och känna mig lika ful som nu så tror jag seriöst jag går till skolan med papperspåse på huvudet. Med ögonhål såklart, annars kan man ju gå in i någon.
skola
Imorgon börjar jag skolan. Det är sjukt mycket som pågår inuti mig av blotta tanken men jag hittar inga ord. Jag känner mycket, kanske för mycket, och kan inte placera en enda känsla. Men konstig nog så finner jag ingen nervositet, panik eller ångest inom mig.
Ärligt talat, så var det skit jobbigt när skolan började den här veckan och överallt fanns statusar och bilder i "döda mig, skolan börjar imorgon"-stuket. Och här satt jag hemma i soffan, som på fullt allvar har format en grop efter min rumpa, och tänkte att ja, men för mig är det ju lugnt, jag är ju för misslyckad för att gå i skolan :) Låter förmodligen otroligt töntigt för dom flesta, men de som har varit deprimerade eller på annat sätt hindrade att gå i skolan som vanligt förstår nog vad jag menar.
Men imorgon börjar jag också. Imorgon ska jag, precis som alla andra, gå i skolan.