Som jag skrev  måndags så har jag varit väldigt arg dom senaste dagarna och är fortfarande. Men såhär är det, jag tänker inte be om ursäkt. Den här ilskan ger mig så mycket kraft och energi vilket är en otroligt skön omväxling. Jag har varit ledsen och nedstämd så länge att jag ärligt talat hade glömt hur det är att känna något annat, att faktiskt inte klandra sig själv hela tiden, att kunna stå på sig och vara ärlig. Jag får också finnas, synas, argumentera, kritisera, tycka olika, tycka lika, jag får göra vad jag vill! Det var så sjukt länge sen jag kunde verkligen stå för min åsikt, lägga korten på borden och säga att såhär tycker jag och vad ni tycker spelar ingen roll, och nu när det går utan bieffekter som tre dagars ångest över "varför sa jag så?" så tänker jag banne mig ta vara på det. Det här kan ju vara sjukt jobbigt för dom i min omgivning men jag tänker fan vara så egoistisk och vara arg ändå, jag behöver energin, kraften och självständigheten. Ni får helt enkelt stå ut med en bitchigare Klara ett tag nu!