Bloggar just nu från mobilen, vet inte ens om det funkat. Jag är på Copperhill för tillfället, min familj bor här över natten. Vi har käkat finmiddag, badat och för-firat mamma som fyller år imorgon. Bästa presenten enligt mig är ju lätt hotellfrukosten.Men fast jag är på Åres kanske lyxigaste hotell, maten var hur god som helst och utsikten är sådär otroligt klyschigt vacker så gör det ingen som helst skillnad. Jag mår fortfarande skit och tankarna fortsätter äta inuti skallen. Och det är nog det som tar mest, att hur dåligt jag än mår, vad som än händer med mig, så kommer världen gå vidare och jorden kommer fortfarande snurra. Det är så många typiska tonårstankar på liv och död och vem är jag? Men jag har på något vis fastnat och glidit djupare ner som i en nedåtgående spiral. Det är där jag är nu. Jag är fast.
3